Kihon är för en karateka dock inte bara att öva teknikerna, utan det innebär även att inpränta en korrekt anda och attityd för alla tillfällen. Kyokushinkai nyttjar kihon en hel del. Kihon kan utövas som «golv-övningar», där samma teknik eller kombination upprepas flera gånger som eleverna rör sig fram och tillbaka över golvet. Japansk kihon renshūär ökänd för långa perioder av kihonövningar. Denna typ av praxis anses inpränta tekniker i muskelminnet hos karateutövaren.

Vissa stilar använder «kihon kata» mest i undervisningen av nybörjare. Dessutom kan kihon ta formen av att en förutsedd partner sparrar, när två elever möter varandra och omväxlande utför en viss teknik. Detta tillvägagångssätt kombinerar repetition med utbildning i rätt avståndstagande. Mål för slag och sparkar, såsom påsar, sköldar, eller mitsar, används vanligtvis vid mer avancerade stadier av kihonutbildning för att stärka muskler, ben och hud. Exempel på ett sådant traditionellt slagpåsemål är Makiwara, bland många andra.
Kihon är grundtekniker, som nöts in genom ett antal träningmoment, där först och främst ställningar, i karatetermer (tachi waza eller -dachi) och kroppsförflyttninar (tai sabaki) är viktiga för god balans.

Dessa kombineras sedan med blockeringar (uke waza), slag (tsuki eller zuki waza) och sparkar (geri waza) samt grepp/lås (kansetsu waza) och kast (nage waza). Här ingår även att lära sig de japanska benämningarna även på olika förekommande kroppsdelar och ställningar, eftersom originalspråket är regel i dōjōn.